Läs debattartikeln på Innebandymagazinet här
Innebandy är en fantastisk idrott på många sätt, inte bara sett till det som sker ute på planen utan även sett till de värden som skapas runt om densamma. Värden som delaktighet, jämlikhet och jämställdhet genomsyrar sporten som förenar människor över generationsgränser och konstruerade sociala barriärer. Innebandyn förenar och förgyller, både när det gäller bredd och när det gäller elit.
Föreningen Svenska Superligan är en ideell intresseorganisation som företräder elitklubbarna i Svenska Superligan (SSL) inför Svenska Innebandyförbundet, sponsorer och andra organisationer och skall verka för SSLs utveckling kring marknads- och rättighetsfrågor, media, tävling och andra gemensamma intressen. Föreningen Svenska Superligan består av samtliga dam- och herrklubbar i SSL.
Föreningen Svenska Superligan arbetar i syfte att ge klubbarna förutsättningar att utveckla SSL och sig själva. Det innebär en strävan mot:
· Att rättigheterna i SSL-klubbarnas arenor ska ägas av klubbarna.
· Att rätten till rörlig bild avseende SSL ägs av klubbarna.
· Att alla marknadsrättigheter som berör ligan och klubbarna ska ägas av klubbarna.
· Att FSSL ska tillåtas ta ett större ansvar för utvecklingen.
Föreningen Svenska Superligans vilja och målsättning har under flera år varit att skapa förutsättningar för att stärka SSL som varumärke och öka intäkterna till klubbarna. För att lyckas med detta behöver vi själva ha större inflytande över våra egna marknads- och TV-rättigheter. FSSL:s vilja är i grunden inte att lämna Svenska innebandyförbundet och dess tävlingsorganisation, utan tvärtom att utveckla den värdefulla produkt som redan finns.
Tyvärr har denna ambition nått vägs ände.
Föreningen Svenska Superligan och dess klubbar upplever att SIBF under flera års tid har ägnat sig åt att förminska och osynliggöra SSL-klubbarna och deras intresseorganisation. Detta innebär att vi haft en situation där förbundet har motverkat utvecklingen och hindrar klubbarna från att kunna stärka varumärket och öka intäkterna. Trots ingångna avtal mellan parterna och officiellt uttalade ambitioner att ge klubbarna ett större inflytande händer ingenting. Utvecklingen går snarare åt fel håll.
Inför säsongen 2017/2018 ingicks ett avtal mellan FSSL och SIBF som gav ett visst hopp inför framtiden. Avtalet tydliggjorde både villkor för nuet och redovisade intentioner inför framtiden. Avtalet innehöll även tydliga skrivelser om att FSSL skulle informeras om eventuella dialoger med nya partners för rättigheter, sponsorskap och liknande. Tvärtom har vi hållits utanför alla dialoger.
Utifrån en dialog mellan parterna, med konflikten kring rättigheterna i fokus, formades under säsongen konkreta planer på att skapa ett gemensamt marknadsbolag. I detta skulle samtliga rättigheter placeras, för att därigenom kunna hanteras på ett rationellt och professionellt sätt. Detta verkade vara en lovande och pragmatisk lösning på konflikten kring rättigheter.
Dialogen kring ett gemensamt marknadsbolag för rättigheter har havererat. Förbundet bröt nämligen dialogen innan sommaren 2018, med hänvisning till Växjös utspel att klubben hade planer på att träda ur FSSL. Vi har därefter påtalat för SIBF att ingen förening formellt har begärt utträde. I och med det borde dialogen om ett gemensamt marknadsbolag ha fortsatt, men det har förbundet motsatt sig. Det befintliga avtalet löper ut efter denna säsong och i god tid innan dess måste det finnas en plan för fortsättningen.
Båda dessa delar har därefter fallerat.
Vi kan inte längre tolerera detta läge.
På FSSL:s årsmöte i juni 2018 fick styrelsen ett tydligt uppdrag från klubbarna om att utreda förutsättningarna för att skapa en egen liga. När förbundet därefter kommunicerade ut att de, utan föregående dialog med FSSL, hade skrivit på ett nytt TV-avtal bestämde klubbarna sig för att på eget initiativ kalla till ett möte för att diskutera framtiden. FSSL bjöds in till det mötet.
Förbundet hänvisar i sin debattartikel till att den nya varumärkesplattformen ”Svensk Innebandy Vill” innehåller strategiska mål om att SSL år 2025 ska vara världens bästa innebandyliga och intresset för ligan ska vara större än någonsin. Ambitionerna i varumärkesplattformen är förvisso lovvärda, men hade det inte varit på sin plats att klubbarna och dess intresseorganisation själva hade fått vara involverade i framtagandet av målen för sin egen liga? Situationen att förbundet gång efter annan tar dessa beslut utan klubbarnas inblandning är beklämmande och visar på den ohållbara situation som råder.
I artikeln talar man om samverkan och samarbete. Förbundets tolkning av detta är att man gör allt själv och sedan i efterhand berättar hur det blev. Det gäller allt ifrån TV- och webb-avtal till sponsoravtal. Inför en omförhandling med Svenska Spel för några år sedan sa generalsekreteraren att Svenska Spel egentligen inte var intresserade av SSL. Med det beskedet behöver vi ta ett större eget ansvar och prata med egen röst och med fler. Precis som man gör inom andra lagidrotter.
I debattartikeln påstår även förbundet att klubbarna vill ha större del av förbundets sponsorintäkter. Det är fel och ett försök att misskreditera klubbarna. Klubbarna tillsammans med sin intresseorganisation vill ta ett större ansvar för att öka intäkterna till Svensk innebandy totalt sett. I andra lagidrotter hanterar intresseorganisationerna för elit sina egna marknadsrättigheter. Inom Svensk innebandy har vi en annan ordning, förbundet hanterar allt själv och dessutom gör man det med ett dåligt resultat. Vi förordar att vi ibland gör saker tillsammans med förbundet och ibland enskilt.
Elit och bredd ska stärka varandra. Problemet i dag är att eliten under förbundets ledning försvagas och urvattnas. Därmed blir även bredden lidande. Det är dags för ett nytt steg i Svensk innebandys utveckling och det steget kan utifrån dagens situation endast tas genom att klubbarna själva tar ett större ansvar för utvecklingen av Världens bästa liga.
Om Svenska Superligan fortsättningsvis ska kunna befästa sin position och kunna hävda sig i konkurrensen med andra lagidrotter i Sverige krävs att klubbarna och ligan ges förutsättningar för att stärkas och utvecklas. Dessa existerar inte idag. Klubbarna menar allvar. Nu behöver nya steg tas mot en slagkraftig och underhållande högsta liga i innebandy.